....att blogga på! Ja, från mobilen alltså. Nu var jag tvungen att logga in, trixa mig fram genom 18 olika vyer, typ, för att till slut hamna här där jag äntligen kan plita ner ngr rader. Orka hålla på så här lixom.... Dessutom funkar ordbehandlingen bara sporadiskt..... Irriterande! Nä, maste finnas smidigare bloggande att tillgå.

   Sämre uppdatering av en blogg än så här, kan man knappast ha.....jag vet! Men nu kommer en liten glimt ur mitt liv.

• Nya jobbet är toppen!
• Jag sitter aldrig vid datorn på fritiden längre.
• Jag har inte lärt mig blogga via mobilen.
• En okänd person försökte ta sig in i mitt hem natten till fredagen förra veckan. Fick ringa Securitas som sökte av ägorna.
• Son1 spydde igår.
• Son2 är magsjuk idag.
• Son3 är febrig.
• Jag är hemma och vab:ar idag.
• Batteriet på datorn dör vilken sekund som helst....

I´ll be back!

   Hade en riktigt fin julafton med Mannen och avkommorna. vi firade hemma - själva. Visst lite trist att ingen kom hit, och vi hade ingen möjlighet att åka någonstans, eftersom Mannen gick av jobbet 07.00 julaftons morgon.

   Vi käkade gott, det fanns bara sånt vi gillar på julbordet. Och jag lyckades att äta alldeles lagom, och slapp bli däst och trött efter middagen.

   Sen fick vi besök av tomten. Stackars Mannen missade honom tyvärr - i år igen. Tyyyypiskt att det alltid är något som behövs göras på julafton som gör att han måste lämna hemmet ett stund, och därmed missar Tomten. I år var det arbetskamrat i nöd - hade visst kört fast i snön någonstans....

   Vi drog ut på julklappsöppning lääänge, bara för att få mysa ordentligt. Jag tror att ungarna blev nöjda med sina julklappar, verkar så iaf.

   Själv fick jag massa fint; rosa radio (till mitt nya kontor), armband, 2 cd:s, agenda + anteckningsbok, konsertbiljetter till Eldkvarn, eltandborste. Måste mao varit hemskans snäll.

   Familjen fick även ett Wii - herrejäklars vilken succé. T.o.m jag tyckte det var roligt - jag som annars inte alls förstått mig på idén med tv-spel. Har blivit lite hooked på golf och "Just Dance" - attans roligt!

   Idag njuter jag mest av att vara ledig, läser lite bok och surfar runt. Dottern ska precis fixa kladdig chokladkaka, så lite senare blir det fika.

   Imorgon ska jag återigen iväg till frissan. Sist jag var där betalade jag massa pengar för klippning och slingor....slingor som inte syntes. Så jag ska få nya, gratis. Gulliga Sissel! Ska bli skönt att få sitta och läsa skvaller och bli ompysslad.

Livet är gott.

   Jag är yngst - lilltjejen - i en syskonskara på tre, fast jag tycker att vi är fyra. Bonussyrran fick jag på köpet då pappa träffade sin fru, och för mig är hon faktiskt väldigt mycket syrra.

   Vi är bara tjejer; jag är 36 år, T fyller 41 på lördag, L är 43 och C (bonusen) är 40.

Massa tjejer är vi....stackars pappa.

   Min relation till mina systrar är god, men inte alls regelbunden och sådär självklart given, som systerskap ofta är hos andra. Vad det beror på, vet jag inte. Men jag känner inte till något annat, så det är naturligt för mig. Visst önskade jag att vi var sådär töntigt nära varandra, som i Hollywood-filmer, men nu är det som det är.... T och L brukar jag dock få kvalitetstid med på sommaren, då de kommer ner hit till min lilla stad under  ett par dagar. Då umgås vi och har det hur kul som helst.

   Trots den sporadiska kontakten, vet jag att syrrorna finns där om jag någon gång skulle behöva hjälp, stöd eller råd. Dom är bra, mina systrar.

   För mina egna barn, hoppas jag på en närmare och tätare kontakt dem emellan, som vuxna. Och att de har en relation till varandra, som är skild från kontakten med mig som mamma.

Älskar mina systrar, alla tre.

  Herrejösses så intressant för er att veta.....

Cerise-rosa raggsockor, jeans, svart tunika samt svart kofta.

När jag gick ut adderade jag följande: svarta vinter-walkingpuppor, svart Fjällrävenjacka, svart/vit-randig halsduk, svart mössa samt cerisa vantar.

Så nu vet ni det.... Gör vad ni vill med informationen.   

   I många år levde jag med en bild av mig själv, som en rätt så korkad och värdelös liten människa. Som jag har kämpat för att bli kvitt den självbilden! Men jag tror mig nu veta att den bilden inte stämde särskilt väl med verkligheten.... Men det är lätt att få återfall, och hamna i det mörka hörnet där man mest skäms över sin egen dumhet. Må vara att jag stundtals inte alltid har huvudet med mig, men säg vem som har det jämt? När sådant sker, har jag inga probs med att erkänna mina tillkortakommande - om jag anser att jag agerat, sagt eller tänkt fel. För som sagt; även solen har fläckar, så oxå jag. Dock har jag svårt att ta när folk, medvetet eller omedvetet, behandlar mig som mindre vetande. Det retar gallfeber på mig!!

   Jag är förkyld - inte hjärndöd!!

   Jag har en grundtro, där jag tror att det finns en högre makt... Denna makt kan av olika människor kallas Buddah, Allah, Gud eller Åke, vad vet jag? Namnet är av mindre betydelse....men kontentan är den samma - en högre makt som till viss del styr våra liv.

   Dock tror jag inte att denna "makt" är allena styrande i våra liv, jag tror än mer på individens egenmakt att kunna styra sitt liv i den riktning de själva önskar.

   Vill man förändra sitt liv - då kan man göra det, bara man har de rätta verktygen och den rätta viljan.

   Jag tror på människan, och hennes egen förmåga.

Och jag tror på kärleken.

På livet.

Men framför allt - på mig själv.

28 juli 2010

   Jag har tagit mig 54 mil till Bollnäs - det är dags att ta körkort.

Uppkörningstiden är satt till 17.00, och jag har kört omkring i den lilla staden Bollnäs sen 9-tiden på morgonen. Jag lär mig staden utan och innan, kör med dödsförrakt i den dubbelfiliga rondellen (ngn sådan har vi inte i vår egen stad).

   Uppkörningen går åt inte alls som jag tänkt mig, trots att den stackars uppkörningsinspektören gör sitt bästa för att få mig  att slappna av. Hon berättar massor om sitt liv och vi fastnar i samtalet kring elaka svärmödrar. Jag är snudd på övertygad om att det inte kommer gå vägen, och helt säker på mitt misslyckande blir jag när jag som sista moment skall parkera vid en trottoarkant....och jag kör UPP på kanten.

   Men snälla inspektören såg visst potential hos mig, för jag hon godkände mig!! Då blev jag blöt i ögat, vill jag lova!!

28 juli 2010, klockan 17.45

ett datum värt att minnas

36 år och äntligen körkortsinnehavare!